Hundkapplöpandet blir populärare och populärare för varje år. Det är en tävling för vinthund och görs generellt på en oval bana där inget annat är viktigt än att nå målet först. Svensk hundkapplöpning sker huvudsakligen på de tre sträckorna 320, 550 och 780 meter. Det finns också en så kallad superspring på runt 100 meter. Vanligtvis är hundkapplöpningar arrangerade med sällskapshundar och är inte yrkesmässigt präglade. Men i en del engelsktalande länder, så som Australien, Amerika och England finns det även tävlingar som är professionella och där är de desto populärare. De tävlingarna görs nästan alltid med Greyhounds och inte helt oväntat är namnet på dem Greyhound Racing. Andra vanliga kapplöpningshundar är Italiensk vinthund, Sloughi, Saluki och Afghanhund.

När kapplöpningshundar springer på fast bana så börjar hundarna ur burar och banan är av sand. Framför hundarna dras en sorts ”hare” som är gjord av plast eller textil. Ursprungligen sprang hundarna efter en riktig hare. Banan brukar vara mellan trehundra och niohundra meter.
Man kan också tävla i hundens jaktinstinkt, något som kallas för lure coursing.

Kapplöpning med hundar har funnits mycket länge, och de första beskrivningarna av den dateras så långt tillbaka som på 100-talet. Det var först dock kring 1800 som trenden verkligen blev tydlig, och då var det från England det spreds till övriga världen.
I Sverige är det sedan femtiotalet som hundkapplöpning spelat en stor roll. Det är SHCF – Svenska Hundkapplöpningssportens Centralförbund – som är arrangör.
Idag finns det cirka 650 aktiva utövare av hundkapplöpningen och så många som tusen hundar inom sporten. SHS (Stockholms Hundkapplöpningssällskap) är landets största klubb. Varje år är det SM, och det brukar äga rum i juli.